Ett nätverk för lågflygning, baserat på satellitlokalisering, skulle möjliggöra en effektivare användning av det låga luftrummet i framtiden

Visste du att i framtiden kommer räddningsmyndigheterna att kunna ta sig till en olycksplats snabbare genom att utnyttja lägre flyghöjder än för närvarande? Och att flygning på lägre höjder skulle kunna ske säkrare i framtiden, även i mer utmanande väderförhållanden? Vad handlar egentligen ett nätverk för lågflygning om och vilka fördelar skulle utnyttjandet av det medföra för luftfartsaktörer? Hur skulle ett införande kunna genomföras rationellt, och vilka förändringar skulle detta kräva med avseende på lagstiftning och teknik?

Ett nätverk för lågflygning handlar om ett ruttnätverk baserat på satellitlokalisering, samt instrumentinflygningsprocedurer som skulle möjliggöra effektiv flygverksamhet även under sämre väderförhållanden. Nätverket för lågflygning skulle bestå av två sammanlänkade helheter: ett ruttnätverk som täcker hela riket och inflygningsprocedurer till utvalda flygplatser.

- Rutterna i nätverket för lågflygning skulle kunna etableras mellan destinationer som anses nödvändiga eller är rikstäckande. Dessa rutter skulle anslutas till inflygningsprocedurer till flygplatser som också skulle kunna vara okontrollerade flygplatser, utvalda alternativa landningsplatser eller andra platser som kunde anses lämpliga, såsom vissa geografiska objekt eller havsområden, berättar Teppo Asanti, som svarar för ASM-funktionen hos Fintraffics flygtrafiktjänst. Asanti fungerade som ordförande för en arbetsgrupp som utredde projektet.

De mest centrala nyttorna av nätverket skulle vara påverkan på den nationella beredskapen och säkerhetsinfrastrukturen, eftersom det skulle möjliggöra säker och flexibel instrumentflygning på låg höjd. Därigenom skulle bl.a. räddningstjänstens och akutvårdstjänstens responstider kunna göras kortare. Även verksamhetsförutsättningarna för den militära luftfarten skulle förbättras genom utökning av navigerings- och inflygningstjänsterna tidsmässigt, områdesmässigt samt procedurmässigt.

- Ett separat ruttnätverk skulle på somliga ställen möjliggöra säkra flyghöjder som är lägre än i den nuvarande verksamhetsmiljön, vilket ökar flexibiliteten i luftrummet. Utöver myndighetsaktörerna har allmänflyget visat ett aktivt intresse för de möjligheter att utöva instrumentinflygning på okontrollerade flygplatser som ett nätverk för lågflygning erbjuder, eftersom tillgängligheten till okontrollerade flygplatser skulle förbättras med ett nätverk för lågflygning, fortsätter Asanti.

Nätverket kräver ändringar i den finländska luftfartslagstiftningen

Utgångspunkten för planeringen av nätverket för lågflygning är att navigering uteslutande skulle grundas på användning av ett satellitbaserat system, Global Navigation Satellite System (GNSS), och därför inte skulle förutsätta någon separat markutrustningsinfrastruktur. Som beredskapsmetod för avvikelsesituationer skulle det vara möjligt att förlita sig på tillgänglig markplacerad navigationsutrustning i den utsträckning som även annars vore fallet i den normala verksamheten. Införandet av ett nätverk för lågflygning skulle i detta avseende inte ställa några ytterligare krav på markutrustningsinfrastruktur.

- De tillgängliga GNSS-systemen och de tjänster som stöder sig på dessa utvecklas dock kontinuerligt. De fördelar som blir tillgängliga genom utvecklingen kommer att förverkligas först under de kommande åren, och till vissa delar förutsätter utnyttjande av dessa också uppdateringar av luftfarkosternas befintliga apparatsystem, tror Asanti.

Under utredningsarbetet för nätverket för lågflygning har ett regeringsförslag om ändring av luftfartslagen och några därmed förknippade lagar varit under beredning.

- I regeringens förordningsprojekt har klarlagts de mest centrala förändringsbehoven i luftfartsförordningen, till följd av den senaste tidens utveckling inom luftfartens verksamhetsmiljö och EU:s regelverk samt lagstiftningstekniska frågor. Byggande av ett nätverk för lågflygning kräver granskning av flera lagar och förordningar, förklarar Asanti.

Gradvis införande visade sig vara det mest lönsamma alternativet

De största operativa fördelarna med ett nätverk för lågflygning skulle vara om det är rikstäckande. Att implementera en stor helhet på en gång är dock en utmaning och skulle förlänga det potentiella införandeschemat avsevärt. Det snabbaste sättet att implementera ett nätverk för lågflygning skulle sannolikt vara ett gradvis införande av nätverket, vilket samtidigt skulle möjliggöra utnyttjande av inledningsfasens användarerfarenheter som en del av den fortsatta planeringen.

- Vid gradvis införande skulle under den första fasen etableras de rutter som myndighetsaktörerna identifierat som mest nödvändiga. Av sådana finns det ett 20-tal ruttavsnitt, och efter dessa kan nätverket utökas efter behov. Detta är dock fortfarande förenat med centrala frågor att lösa om principerna för luftrumsanvändningen och andra aktuella frågor avseende det låga luftrummet, funderar Asanti.

En av de centrala frågorna med avseende på utvecklingen av det låga luftrummet är hur man ska förena det låga luftrummets olika intressen och möjliggöra verksamhetsförutsättningarna jämlikt för alla. Sådana aktörer är förutom myndigheterna bl.a. den obemannade luftfarten i sin helhet samt allmänflyget.

- Luftrumskontrollen måste vara dynamisk och prioriteterna för luftrumsanvändningen tydliga. Även andra inflytelserika aktörer, såsom vindkraftsprojekt, måste beaktas. Utmaningen är att förbättra förutsättningarna för vissa verksamheter, dock utan att begränsa andras aktiviteter och utan att säkerheten försvagas, berättar Asanti.

Utveckling av det låga luftrummet en del av strategin för Fintraffics flygtrafiktjänst

Det finns inget generellt internationellt definierat koncept för ett nätverk för lågflygning, och därför kan en så ändamålsenlig modell som möjligt skapas nationellt under vissa ramvillkor. Det låga luftrummet förväntas genomgå ett antal förändringar under de kommande åren, och av dessa förändringar är ett nätverk för lågflygning en central förändring när den förverkligas. Utvecklingen av det låga luftrummet är också en del av strategin för Fintraffics flygtrafiktjänst.

- Vi är en nyckelaktör i hela riket, och vi har utmärkta förutsättningar att implementera och underhålla ett nätverk för lågflygning. Nätverket för lågflygning skapas i ett starkt samarbete mellan olika aktörer, vilket väl stöder våra värderingar att arbeta tillsammans. Det är bra att vi kan föra utvecklingsarbetet framåt i enlighet med vår strategi och våra värderingar, tackar Asanti.

Syftet med utredningsarbetet för ett nätverk för lågflygning var att kartlägga förutsättningarna för etablering av ett nätverk för lågflygning i Finland och effekterna av nätverkets etablering. Utredningsarbetet har genomförts tillsammans med kommunikationsministeriet, inrikesministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, försvarsministeriet, transport- och kommunikationsverket (Traficom), Försvarsmakten, Flygvapnet, Arméflyget, Gränsbevakningsväsendet, FinnHEMS Oy samt Fintraffics flygtrafiktjänst.

Läs om hela utredningsarbetet här: Nätverk för lågflygning – Utredning av implementeringsalternativ (Valtioneuvosto)